När man traskar på däck och båten lutar är det lätt hänt att hamna nära kanten. För att inte plötsligt slinta i behövs någonting att ta spjärn emot, en list. Detta har alla båtar och numer även Ash.
Vinkeljärn fästa med bygelklammer.
Dagens Haiku:
inte halka av
nära, närmre, närmast kant
tårna får ta spjärn
En lång förberedelse inför sjösättning börjar lida mot sitt slut och vi har nu blivit klara med några av de sista momenten.
Vi har bytt ut de plastknapar som tidigare befann sig på Ash.
Nu har vi två olika varianter ombord:
På fördäck har vi en så kallad bryggknape som från början kommer från Falkenbergs-Ash.
I aktern har vi två stycken tjusiga fabriksgjorda däcksknapar i rostfritt.
Knapombytet gick snabbt och enkelt och följde ungefär samma procedur som vanligt då någonting monterats på däck.
Någonting annat vi gjort inför sjösättning är att vi bytt ut slangklämmorna på självlänsen till ett gäng riktigt rejäla stycken. Mest för att vara på den säkraste sidan.
Dagens Haiku:
båten sitter fast
inget vatten tränger in
nu snart sjösättning
Efter att ha målat insida, utsida och undersida, håller vi nu på att måla översida.
Efter att ha rengjort och slipat däck har Ash fått ett lager tvåkomponents hardtop i navy grey. En sportig färg som gör sig mot skrovsidan, den är ljus utan att man bländas och blir inte för varm i solen.
Som halkskydd på skandäck, fördäck och delar av rufftak har vi målat in blästersand i färgen.
Dagens Haiku:
måla båten grå
som halkskydd strör vi med sand
båten blir som ny
Ibland slår vi på stort och byter ut gamla slitna plexiglasfönster mot nya 8mm polykarbonatsfönster med hård yta. De sägs hålla även om vi ställer båten på dem.
 |
 |
Vi mallade dem efter de gamla och med en till en början ganska stor nervositet både sågade vi och borrade vi i dessa dyrgripar. Materialet visade sig vara precis så lättarbetat som glasmästaren utlovat och vi vågade till och med fräsa ut fina kanter på dem.
Inför monteringen fick vi tydliga instruktioner för hur vi skulle slipa, tvätta, låta skyddsplasten på insidan sitta kvar, kleta på stora mängder kitt och sedan plocka bort plasten innan uv-ljuset smälte samman den med rutan.
Vi tackar för instruktionerna och för tipsen, resultatet blev riktigt bra.
Dagens Haiku:
ljuset strömmar in
håller för den största våg
polykarbonat
Runt några av mantågsstöttorna hittade vi lite rost. Detta avlägsnades och stöttornas fästen tätades om på nytt.
De tidigare tvättlinorna som agerat mantåg eliminerades och de vajrar som satt på falkenbergs-Ash har installerats istället.
För att minska risken att stöttorna far upp ur fästena har vi borrat och gängat upp hål. Nu sitter de stadigt med skruv.
Vi fick tag på ett begagnat manuellt ankarspel, ett Lofrans Royal, till ett hyfsat pris som visade sig passa alldeles lagom till Ash.
Spelet rengjordes, bättringsmålades och täcktes med ett lager fett undertill för att förhindra erosion.
 |
 |
Det monterades strax akter om luckan till vår nya förstorade ankarbox. Undertill sattes träplattor dit för att fördela trycket.
Mellan ankarspel och däck satte vi dit en gummimatta för att förhindra galvaniska strömmar. Kättinggenomföringen gjordes av en avsågad bottengenomföring i plast.
Dagens Haiku:
dags att ge sig av
kätting pumpas sakta upp
nya äventyr
Från nedre stuvfack i sittbrunn fanns det dränering och likaså från övre stuvfack i sittbrunn. Det fanns även dränering från den kant som nedre stuvfacks lock vilar mot, men från sitsen mellan övre och undre stuvfack i sittbrunn fanns ingen dränering.
Utan dränering från sitsen så kommer det vatten som befinner sig där att ligga kvar och skvalpa lika länge som båten lutar åt samma hål. Detta kan vara i flera dagar.
Vi har rensat och gjort rent de dräneringar som fanns där och vi har även dränerat sittbrunnssitsen med hjälp av två genomföringar, en bit slang och två slangklämmor på vardera sida.
Dagens Haiku:
slappna av i lä
baken torr i alla vär
sittbrunn varm och skön
Vi har ju haft lite dille på att sätta in nya luckor och ventiler i Ash, men nu var det även dags att byta ut den enda däcksluckan som fanns på plats redan från början.
Den tidigare fördäcksluckan var någon typ av hitte-på design som inte bara var ful och näst intill ogenomskinlig, utan även klen och totalt opålitlig. Den gick att böja åt alla håll och att ställa sig på den var med risk för ett lagom otrevligt fall rätt in i förpik. Även infästningen av luckan verkade vara någon typ av hitte-på då den endast var skruvad in i några halvruttna träreglar som var fastlimmade på insidan.
Under luckan var det naturligtvis en del rost, men inte värre än att det gick att hacka bort ett par kakor, slipa bort lite rester och sedan kleta på med färg. Båtgrannarna ifrågasatte visserligen målningen i minusgrader, men med en ordentlig skvätt härdare fungerade det utan problem. Det går att tvinga fram våren om man verkligen vill.
Vi beställde en lucka efter de gamla måtten och hade tur med att den passade perfekt även i hörnen. Vi kunde till och med använda några av de gamla skruvhålen. Lycka!
Den nya luckan är en betydligt rejälare Lewmar-lucka klass A2. På fördäck vill vi ha något som klarar allt ifrån vågor och tappade föremål till en riktigt fet gast.
Sedan var det dags att sätta tillbaka innertaket. Hålet fick sågas upp något och nya lister monteras på plats. Arbetet flöt på med endast ett besvär, att solstrålarna som sken in genom den nya lätt rökfärgade luckan båda var varma och bländande.
 |
 |
Dagen Haiku:
klarar luckan våg?
vi inte längre undra
luckan klarar val!
